Programmet sitter i magen på mig. Som det blir när jag ser våld på TV. Såg ett sent TV-program ikväll om munkarnas och studenternas uppror mot regimen i Burma för två år sedan.
Arma folk, så förtryckt, kontrollerat och förnedrat.
Må vi inte glömma dig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet hur det känns. När jag checkade in på Arlanda i fredags kantades väggarna i avgångshallen av bärplockare på hemväg. Jag tror de var thailändare, men vet inte säkert. Jag hade sett ett TV program "Uppdrag Granskning" om de utländska bärplockarna, som luras ta lån för att åka till Sverige och "bli rika". Men efter att ha betalt biljett, hyra för bil, bensin och plockning på vinst och förlust far de flest hem med SKULDER.... Jag tog jätteilla vid mig av programmet och undrar om jag vill köpa lingonsylt hädanefter. Och så satt de här i grupper med sina packningar och stirrade rakt fram. Jag mådde illa där jag rullade mitt bagage från en trygg tillvaro till en annan... Måtte nån göra nåt åt den industrin.
SvaraRaderaUlla
Och jag tänker på en del av mina vänner. Hemlösa, tandlösa missbrukare i samhällets botten. De som förnekas eftersom det inte "finns" icke självvald hemlöshet i sverige... Jag har själv bott i kartonger, tagit överdoser på centraltoan och stulit andra människors livsrum. Men var det frivilligt? Lika frivilligt som att födas i Burma i fel samhällsskikt kanske?
SvaraRadera