Tankar under en begravning

Igår spelade jag på en begravning.
Säbrå orkesterförening spelade på sin upphovsmans Allan Hansgårds begravning.

På femtiotalet startade han Säbrå orkesterförening,
ungefär samtidigt som vår frisör och violinentusiast Torsten Ramström i Högsjö startade musikundervisning på folkskolorna i kommunen. Efter några år bildades Högsjö ungdomsorkerser under ledning av eldsjälarna Torsten R och Sune Östman.
En gång spelade vi i ungdomsorkestern tillsammans med Säbrå orkesterförening vid en konsert i Högsjö kyrka. Jag minns att vi gjorde Intermezzot ur Cavalleria Rusticana och att jag satt i koret med min cello under Allan Hansgårds ledning.

Nu har han lagt ner sina jordiska instrument. När jag hörde om det och förstod att orkestern skulle spela på hans begravning, kände jag på en gång att jag ville vara med. Annars är det sällan som jag spelar cello numera. Och jag var välkommen.
Det kändes helt rätt. Som ett tack. Säbrå kyrka fylldes av musik från de fjorton musiker som kunnat komma loss.

Och medan jag satt där på läktaren med de andra och begravningsgudstjänsten pågick, rullade bilder förbi av alla de många som under mitt liv bidragit till min musikutövning.

Tack,
Mamma som sjöng för oss därhemma,
Pappa som började spela piano med mig. Som skaffade en skivspelare och gick med i skivklubben Concert Hall, som öppnade mig för den klassiska repertoaren.
Och som sjöng sina solosånger till eget ackompanjemang och spelade sina virtuosa pianostycken men aldrig till publik.

Tack fröken Crug, min första pianofröken,
Tack Torsten Ramström, som såg att jag skulle bli cellist.
Tack Sune Östman för tålmodiga repetitioner i ungdomsorkestern.
Tack ABF och Utansjögården som gjorde ungdomsorkestern möjlig.

Tack musikmagistrar under realskolan och gymnasiet,
Fritz Naur,
Malmström och vad ni hette,
som fortsatte sporra mitt piano- och cellospel.
Tack, KGF, The Beatles, Hasse Nyberg, Lars-Åke Lundberg m.fl. som satte gitarren i min hand.

Tack Lennart Wallin, min gymnasiekamrat och pianistkompis,
som lockade mig att börja i Härnösands musiksällskap när de skulle göra Rachmaninovs andra pianokonsert.
Tack Anders Wiklund och Bengt Lindahl, sanna musiksjälar och gymnasiekamrater.
Och Rune Wahlberg som under några år ledde orkestern och sporrade oss unga.

Tack Rudolf Löfgren, domkyrkans organist, som startade ungdomskören Cantamus och satte upp Juloratoriet och Johannespassionen under sina korta år i Härnösand.
Och som anordnade förberedande kantorskurser och gav mig lektioner i orgel och piano.

Tack för sång i Högsjö kyrkokör, Cantamus, Domkyrkans oratoriekör,
och för fortsatt sjungande i Uppsala domkyrkokör och oratoriekör,
vidare Hans Nybergs lilla Polyphonokör,
samt Kyrkliga Frivilligkårens kör, den första kör som jag ledde.

Tack för Uppsala akademiska kapell, där jag spelade cello under någon termin.

Tack för Överluleå ungdomskör som jag fick vara med om att starta när vi hade flyttat till Boden.
Tack Bertil Dovelius för härliga år i kören Voces Bodenses.
Tack Martin Lindström, Kjell Lindström och Anders Markström, organister i Överluleå.

Tack Fredrika kyrkokör som jag fick leda under mina korta år som kyrkoherde.

Tack Afrika för dina rytmer och sångglädje.

Tack Ersbodakören i Umeå som jag fick vara med om att starta. Dess friskhet och nybörjarglädje.
Tack Kjell Lundmark, organisten i Umeå stad, för hjälp fram till kantorsexamen.
Tack kusin Tomas Pleje för uppmuntran och inte minst genernas gemenskap.

Tack Einar Isaksson i Örnäsets församling i Luleå, för inspirerande preludier och kreativa samtal.
Tack Luleå kammarkör, dess ordförande Eva Utbys och dirigent Monica Wasberg för underbara sångarår och förtroendet att bli andre dirigent.
Tack Erik Westberg på Musikhögskolan i Piteå för uppmuntran på körledarlinjen.
Tack Erik Ericsson. Jag glömmer aldrig den lektion jag fick med dig.

Tack Högsjö kyrkokör, Ralph Nordlander, Åke Nilsson och Renate och Johannes Menzel för övningar, gudstjänster,sångandakter och konserter tillsammans.

Tack Bengt Isaksson för att jag fick vara med och sjunga Bachs h-mollmässa.

Tack Stigsjö församling, Lasse, Olle och Solveig för härlig sång och roliga utmaningar.
Tack Jon Sjödin för att du satte upp Oslo gospels Gloria i domkyrkan.

Tack till frimurarlogen Moria som idag ger mig rika tillfällen till musikutövning.
Tack Fredrik Sixten, Lars G Fredriksson för härlig musik i domkyrkan.

Och tack framför allt till Gud som ger människan lusten att sjunga och spela.