Slut sommar

Sista sommardagen troligen.
Varm om än molnig.
Till stugan och accepterar beskedet.
Tar in hängmatteställningen som stått ute som något slags besvärjelse.
Och tar in soptunnan från vägen. Stugsäsongen är över nu och den töms inte längre.
Altanen är full av vackra löv och solstolarna fulla av minnen och saknad.
Livet går så fort, så fort. Men liksom igår så lever jag idag.
Tack.
Lär mig du skog att vissna glad en gång som höstens gula blad.
En bättre vår snart blommar.

Gud så deppigt!
Du kan väl i alla fall skriva att Mozart sprang ikapp sin boll,
så att det yrde höstlöv omkring honom?
Eller att ni sopade och fejade och skruvade ihop en fin garderob,
och att kaffet smakade underbart liksom de två bullarna.
Och att en kvinnas sällskap hjälper mot hösten.

Javisst. Det är så sant.
Det gör också psalmsång. Vi satt i afton ett gäng i Vårstas trädgård och firade av sommaren med några fina psalmer och en fin andakt med församlingens herde och diakon. Sen landade vi hemma med något så lyxigt som lammytterfilé och en lugn kväll.

Nu stundar vardagen efter en fin helg med de mina.