Idag är vi hellediga båda två tillsammans för första gången på tre veckor. Och gissa om vi tar vara på det. Går inte ens i kyrkan. Sover ut och åker sedan ut till vårt paradis i Ytterskog.
Där håller det på att bli höst nu. Löven gulnar så sakteliga och faller. Krassen är krasslig i sin kruka på altanen. Rosenbuskarna som vi planterade i augusti blommade redan efter ett par veckor. Men nu släpper de sina blomblad. Gräset är sensommarfjunigt och långt och uppblandat med löv.
Åsa går på jakt efter lingon och kantareller medan jag tar spaden och börjar gräva ner två elkablar, en från stolpen till stugan och en annan från stugan till lillstugan. De skall ned en och en halv decimeter vilket tar sina timmar men går riktigt bra.
Lagom till eftermiddagskaffet tittar två vänner in. De har aldrig sett vår nya stuga, så det blir stora visningen det. Skoj. När de gått fortsätter jag med mina sabla kablar, medan hustrun tuffar runt med gräsklipparen.
Det blir fisk till middag. Sen siestar vi, dvs Åsa läser och jag somnar och sover i två timmar. Vid det laget måste vi besluta om vi ska stanna kvar och sova över eller sova i stan. Vi väljer det senare och packar ihop dagen, ger oss ut i mörkret, utan ficklampor, men med vägledning av de trädgårdslampor jag satte ut för en månad sedan. Det är riktigt kusligt att gå över bäcken i kolsvarta mörkret. Tur att jag satte ett par lampor på andra sidan bron också.
Vid bilen vänder jag blicken uppåt. Där uppe svävar Svanen och Lyran, och långt borta vid skogskanten i nordost kryper Sjustjärnorna upp för säsongen. Då är också Orion på G, och med honom vintern.
Skönt få krypa in i bilen och åka in till civilisationens ljus och värme.
Tack för en riktig vilodag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar