Apostlahästar

Tänk så sund man kan känna sig efter en dag, fastän det kanske inte riktigt var meningen. Det bara händer. Om jag igår satt hela dagen bakom ett par svepande vindrutetorkare från Stockholm hem till Härnösand, så har jag idag desto mer nyttjat mina apostlahästar. Närmare bestämt trefalt.

Bilen har nämligen varit på service, det är det första. När den är färdig knatar jag den låånga backen upp till bilfirman på Saltvikshöjden, och det i rask takt dessutom. Inte för att jag älskar att halvspringa 2 km i uppförsbacke, men jag har en ung tjej bakom mig. Jag menar, då har jag ju inget annat val, eller hur? En man i sina bästa år ska väl kunna hålla undan för en tonårstjej!

Efter jobbet ser hunden strängt på mig och säger att nu Husse går vi ut. Så vi går ut en sväng, och innan jag vet ordet av, har vi gått runt elljusspåret. Även det i rask takt, för det gör man i elljusspår. Det kan ju komma någon ungdom där bakom också, man vet aldrig. Dessutom har jag ju liksom kommit igång.

När vi så kommer hem till vårt röda radhus, är det gräsmattan som ser uppfordrande på mig. Det har liksom tvärblivit sommar. Det är liv och fröjd och växt i naturen. Så det är bara till att ge sig iväg och inhandla en gräsklippare. Nere vid hamnen finns en återförsäljare. Ute på gården står dom! Åkgräsklipparna! Mina ögon dras till de härliga minitraktorerna tills jag dreglande snubblar på bron och formligen ramlar in i affären. Strax därefter kommer jag ut med en liten fräsig röd sak. Dock en med bara två hjul. Sen slår jag i rask takt alla mina ägor i öst och väst, springer upp och ned och fram och tillbaka och känner mig sååå sunnnd!