Kristi him.
Så har jag alltid kallat den här dagen, en fin dag som jag alltid har gillat.
Diakonen far till kyrkan. Själv stannar jag hemma och lyssnar på radiogudstjänsten från Örnsköldsvik. Kul eftersom jag känner både prästen och kantorn och det sänds från Sörliden.
Ingen gökotta alltså.
Det har varit dåligt med sådana sedan jag slutade som kyrkoherde i Högsjö.
Diakonen kommer hem och vi gör oss i ordning för lantliv. Gudstjänsten i domkyrkan präglades tydligen av den chock som gått genom vår stad. Bl.a. spelade domkyrkoorganisten Tears in heaven med tanke på de drabbade.
Vi kör ut till stugan och försöker skaka av oss rugget.
Inte lätt.
Så nära mellan liv och död.
Men här sitter flugsnapparen och sjunger vid sin nyförvärvade holk.
Bofinken och rödvingetrasten flöjtar också bland granarna.
Och en stenskvätta flyger alldeles förbi oss där vi sitter på altanen med vårt kyrkkaffe.
Starka tecken på det starka livet.
För att inte tala om vårbäcken,
och vitsipporna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Och jag vårdar vår hackspett fram till lördagmorgon. Njut av er vackra natur.
SvaraRaderaVår flugsnappare har också fått en ny holk. Och visst känns det fint att få möta naturens pånyttfödelse? Som kontrast till allt det tunga och svåra?
SvaraRadera