Nu tar vi nya tag

Då var det måndag igen. På jobbet hade vi måndagsmöte med all personal. Och det var min tur att leda morgonbönen. Med tanke på förra veckans hemskheter sjöng vi en av de nya psalmerna som handlar om kaos, ilska och tvivel, nr 848. Jag kände mig riktigt tacksam över att hitta den, att den fanns där då vi behövde den:

Den stumma förtvivlans psalm:

När marken brister och allt är kaos, var är du Gud, som vi litat på?
När ord blir stumma och ångest råder: vem är du Gud - vi vill se din nåd.

Vår smärta skriker när livet slår oss - var är du Gud, som kan svika så?
När tillit brister och vrede växer: vem är du Gud - vi vill få din nåd!

Vi har varandra att hjälpa, stödja. Hur kan du Gud lämna allt till oss?
Vi gråter, ropar och bär vår börda: kom Gud till världen - den lider så!

När Kristus kom såg vi en som orkar. Han är vår Bror, och han ger oss mod.
Längst in i mörkret är han oss närmast: Är han vår vila - är han Guds nåd?


Texten är av Kjell Wiklund, folkmelodin är densamma som i kvällspsalmen Nu sjunker bullret.

Vi bad för alla skakade och drabbade familjer, grannar, arbetsplatser i stan och om närhet och omsorg i våra möten med varandra.

Sen tog vi nya tag.
Och mycket riktigt, mailen tog kommandot redan från start och höll mig sysselsatt i flera timmar.

Ikväll har jag krattat gräs bakom radhuset och kopplat av med orkesterrepetition inför onsdagens konsert med Säbrå orkesterförening i Härnösands teaterfoajé.
Välkomna.